Ironmanträning and småbarn - hur får jag till det?

Att träna inför Ironman är en utmaning bara det men att göra det med småbarn det är den riktigt stora utmaningen!

Foto: Jens Rydén

För vår familj har det varit en stor utmaning och mycket planerande då både jag och min man tränat inför Ironman i Kalmar detta året. Vi har 2 småbarn, en kille på snart 4 år och en kille på 1 år. Jag började resan efter födseln av vår 2:a son och valde då att ta hjälp av en coach, Camilla Lindholm, för att få struktur i träningen och ha största möjlighet att lyckas i Kalmar. Såhär i efterhand har detta varit mitt bästa beslut när det kommer till min träning. Trots att det har varit en liten stressfaktor att ha ett schema man ska följa så har jag själv sluppit tänka på upplägget och hon har lyckats lyfta fram mina starka sidor och bättra på mina svaga.

Så vad är hemligheten till att lyckas? 

Det är en STOR fördel om du har en man/fru/sambo/familj som är med på det du ska göra - annars kan det bli gnäll och tråkiga miner när du ska ut och cykla/springa/simma "igen". I början hade jag dåligt samvete hela tiden men allteftersom tiden gick så insåg jag att barnen klarar sig utan mig och det är bara bra att de får mer egentid med sin pappa ibland med. Samt att vi hittade en balans i när jag respektive min man tränade. Ibland får jag såklart fortfarande dåligt samvete men då får man gottgöra det på en mindre träningsdag och hitta på något kul. Att spendera tid med familjen är viktigt för mig så jag har haft svårt att lägga hela helger på träning - då har jag har istället anpassat träningen efter familjen. I många fall på helgerna har jag gett mig ut på tidiga cykel/löppass för att vi ska ha tid tillsammans på eftermiddagen eller för att min man ska få till sin träning efter det.

Sen går det inte komma undan vikten av att ha många runt sig som kan hjälpa till med barnen - min man är den absolut viktigaste i pusslet sen kommer resten av min familj och grannar som ställer upp! Utan dem hade jag aldrig tagit mig så här långt!

På vardagarna har det även då blivit många tidiga mornar - det är mitt framgångskoncept. Detta var väldigt svårt i början när jag ammade på nätterna, jag försökte då smyga iväg och det funkade ibland och ibland inte. Nu har jag slutat amma för ett tag sen och det är en befrielse att minstingen inte är beroende av mig längre utan att det räcker med pappa! :) Jag är ändå oftast tillbaka när de sitter och äter frukost.

Löparvagnen en av de bästa investeringarna! Båda våra söner har alltid gillat att åka vagn - ffa när det går fort - och därmed har jag alltid kunnat komma ut på en löparrunda även när jag varit själv hemma med barnen. Att träna tillsammans med barnen är alltid kul - detta gör jag nästan varje gång jag kör bålpass, antingen med barnen eller runt barnen - och de tycker att det är kul att avbryta en övning och "hjälpa till"!

Att få till långpass är inte alltid lätt. Vi har gjort så att i många fall när vi ska någonstans så har en av oss cyklat dit eller hem (ibland bara delar av vägen). Jag fick exempelvis till en långcykling mellan Skåne och Halland i somras när vi skulle upp till sommarstugan - mannen kom efter i bilen med packning och barnen. Det perfekta sättet att utnyttja tiden som ändå "slösas bort" i bilen.


Året som gått har varit påfrestande på många sätt: mycket sömnbrist i kombination med tidiga mornar med träning, dubbelpass, barnens aktiviteter, jobb och ta hand om huset med allt som kommer med det. I perioder har jag varit såå trött och bara velat lägga mig och sova men det kan man ju inte göra när man har två barn - då måste man kämpa på. Jag har nu 5 dagar kvar att kämpa innan vi åker till Hawaii sen när vi kommer hem ska jag ta mig en behövd viloperiod - jag längtar redan efter den! Men först Ironman World Championships Kona Hawaii!! ;)