Race report Hawaii - I am an Ironman World Champion!!

Vilket race, vilken dag, helt galet varmt, backigt och blåsigt! Men jag gjorde det jag tog mig över mållinjen och fick höra orden - You are an Ironman!! :D

Klockan ringde 4:30 - upp och äta frukost, eller iallafall försöka för nu började jag bli väldigt nervös så maten kom nästan upp igen. Plockade med mig vätskan, bytte om och väntade in Ida Larsson (som tävlade i 25-29) och hennes kille innan vi gick mot starten och body marking. Det första man möttes av var ett hugging crew - det var en välbehövd kram för att släppa på lite nerver! Vilken annan tävling har volontärer som bara står och kramas - haha! :)

Starten
Efter body marking (tatuering på armen) satte jag vätskan på cykeln, pumpade däcken och smörjde kedjan då det hade regnat jättemycket under natten. Sen chillade jag och Ida en stund innan vi gick och kollade in killarnas start som var 15 min innan vår. Vi stod precis vid kanonen så det small ganska högt! 😂 Det såg helt galet ut i deras start så jag blev lite nervös för att bli översimmad. Självseedning ska man göra men hur lätt är det när alla är i vattnet på ett led! Med 7 min kvar simmade jag lugnt ut och hittade en plats. Många känslor på samma gång som det brukar vid starten - skratt och gråt på samma gång!

Simningen 3.8 km
Jag hade inga direkta förväntningar på simningen då jag inte är någon bra simmare och utan våtdräkt blir förutsättningarna sämre. Men jag fick en bra och smidig start och kände att det var en skön medström att glida med på utvägen. På vägen in glesade den ut  och jag började simma ikapp lite långsammare män - det blev lite svårare att drafta. Jag är jättenöjd med tiden 1.14:04 som ändå bara är 3 min långsammare än i Kalmar.

Cykling 180 km
Tog det lugnt först 5 km på cyklingen och märkte att wattmätaren fick fnatt, visade 600 watt(!?) så den skulle jag inte kunna kolla på under cyklingen - lite störigt men bara att släppa det direkt, det skulle inte få påverka mitt race! Sen gick det bra fram till 50 km och då kom en vägg av vind under 1 mil ungefär. Sen fortsatte det med vind och backar, vind och backar. Landskapet blev ändå lite vackrare under perioder så det gick att njuta lite. ;) Men det är en mentalt jobbig bana med bara en rak väg framåt och en vind som alltid verkar vara motvind eller sidvind. Sista 4 milen var tuffa, hade hoppats på lite medvind där men det blev tvärtom och sen tappade jag min sista vattenflaska - man fick vanliga plastflaskor och inte cykelflaskor så de satt kasst i vattenflaskhållaren! Jag väntade och väntade på att det skulle komma en sista vätskestation men det kom ingen de sista 3 milen vilket jag blev jättebesviken på, jag hade helt slut sista 5 km och hade behövt lite då! Jag kom ändå in på en helt ok tid 5 h och 45 min, bara 12 min sämre än Kalmar.

Löpning 42.2 km
Mellan 35-40 grader i skuggan på löpningen och det tog ut sin rätt. Mitt mål att hålla 5:00 min per kilometer kände jag redan efter 5 km att det skulle bli tufft. Slutade på en snittid på 5:15 vilket jag är nöjd med efter förutsättningarna. Det var jättetufft första 5 km på löpningen - var nog lite överhettad och vätskebrist efter cyklingen pga. att vätskan tog slut. Men efter några kontroller där jag lagt is i sporttoppen, ryggen och hällt 4-5 muggar vatten över mig kände jag att pulsen började stabilisera sig lite. Sen vände jag tillbaka längs Ali'i Drive och då blev det riktigt tufft för mig vid km 14-16 och då sprang jag förbi vårt boende och ville bara springa av och hem och lägga mig! Men jag fortsatte och då kom den branta backen vid Palani Road - en riktig pina! Ut på Queen K kändes det faktiskt bättre för en stund trots att det uppmättes 35-40 grader i skuggan - det kom iaf lite vind och svalkade men det var helt sjukt varmt!! Det går inte beskriva med ord känslan som infann sig. Sen kom ett tufft parti efter att jag vänt vid energy lab och skulle tillbaka till Queen K - km 25 ungefär - fy vad den vägen kändes lång. På väg tillbaka längs motorvägen började solen gå ner och det blev lite svalare och då fick man en solnedgång njuta av. Magen krånglade tyvärr lite vid km 23 och 33 - men sånt händer - tråkigt men bara att fortsätta.

På väg tillbaka från vändpunkten på Ali'i drive, 15 km avklarade och här mådde jag inte så bra, inget "Race with a smile" just då!

Knappa 2 km kvar och jag gör en tempoökning - här mådde jag bra!! ;)

Målspruten
Så var det bara knappa 2 km var på maran och där står min man och Anders (Ida Larssons kille) och hejar och skriker vilket gav mig en energiboost och jag tempoökade - jag gav allt vad jag hade kvar och i sista svängen innan målrakan sprang jag förbi Emma I och blev därmed bästa svenska tjej bland age agroupers vilket var ett mål som jag drömde om! Coolt! Tiden blev 10:49:14 vilket jag är nöjd med även om jag hade hoppats på lite bättre - man blir väl aldrig 100% nöjd med ett lopp. ;) Jag slutade 21:a i min åldersklass och min löptid på 3:39:43 blev 7:e bästa i åldersklass och 109 av 672 damer och 875 av totalt 2364 triathleter som tog sig an Hawaii. Min tid tog mig upp som 8:e bästa svenska dam på Hawaii genom tiderna (ironmanstatistik.se) - något att vara stolt över! :)

Att genomför en Ironman på Hawaii i denna värmen, vinden och det motståndet är verkligen ett lopp för sig - det är svårt att beskriva med ord alla känslor och upplevelserna! Jag är så tacksam att jag har fått uppleva detta och just nu är jag väldigt glad att det är över! ;D

Bästa supportteamet som var överallt! Idas kille Anders och min man Crille <3

Vissa tog sig tid till en puss eller två! ;)

Cykling på Queen K - Löpning längs Ali'i drive - Simning med sköldpadda

Dag 3 och 4 har bjudit på både roliga och mindre roliga ögonblick - men såklart mest roliga! 

Så var det min tur att testa cykling på den berömda Queen K! Om jag ska vara ärlig så är det inte någon rolig upplevelse den första biten som vi cyklade - först långsamt ut ur stan med mycket trafik sen följer en ca 1 mil med vägarbete och därefter en rak väg med mycket trafik nu dagarna innan tävlingen. På detta fick jag även en punka på baktuben när vi kört ca 1 h - riktigt surt att behöva stå i värmen och byta tub! Som tur var cyklade jag inte själv utan min man var med mig och kunde hjälpa mig - ja jag vet detta borde jag kunna själv men det är inte så ofta det händer. ;P Jag fick iallafall mig lite träning i att byta tub för vissa delar gjorde jag själv! ;) Det ligger mycket skräp i vägbanan från lastbilar och vägarbetet hjälper ju till med men förhoppningsvis är det ok på tävlingen då vi kör på vägen. Jag hoppas även utsikten blir lite roligare längre fram så att jag orkar med 180 km i detta landskap - jag slipper iaf bilarna! ;)

Efter cyklingen blev det en kort löpning längs Ali'i drive - känna på banan men även på känslan att springa i värmen. Det kändes väldigt bra och kunde även trycka på lite ner i 4:20 tempo utan problem. :) Ett stopp på vägen för lite foton fick det bli för här är det vackert till skillnad från Queen K.

Efter träningen fick vi ta oss ner till Bike Works (cykelhandlaren) och fixa ny tub som de hjälpte oss limma. Då märkte mekanikern även att frihjulslagret bak (det som sitter i mitten av hjulet) var dåligt och därmed gav mig motstånd vid varje tramptag. Så även detta måste fixas så nästa dag blev det en tur till Zipp-tältet där vi fick (köpa) en ny frihjulsaxel som monterades av Bike Works - nu rullar hjulet kanon! Så punkan förde med sig att vi hittade detta felet och nu har jag bättre förutsättningar på lördag - otur som förde tur med sig! :D 

Dan at Bike Works saving the day!

Idag har vi simmat lite på banan igen - igår under löpningen hittade vi en fin liten strand på Ali'i Drive där vi bor som vi kunde gå i ifrån och därmed slapp vi gå bort till simstarten bland alla andra. Detta var ett bra beslut! När vi simmat klart så var det en sköldpadda vid strandkanten som vi simmade runt med en stund - coolt! :D Jag testade även mitt nya swimskin (simdräkt utan flytkraft) och det kändes toppen!

Nu har vi bara Välkomstbanketten och Race-briefing kvar för idag sen sova och imorgon är det check-in av cykeln!

Att vi får uppdateringar hemifrån om hur bra barnen har det med mormor och morfar, moster och morbror gör att resan här blir så mycket lättare att njuta av! <3 All kärlek till vår familj som hjälper oss förverkliga denna drömmen!

Living a dream and enjoying life!

Framme på Hawaii - resan och det första dygnet

Nu är vi äntligen här - Kailua-Kona på Hawaii - och det är race week! 

Första dygnet på Hawaii har varit intensivt - löpning, montera cykel (Crille), simning, registrering, shopping, Ironman nationalparad!

Team Sweden

Flygresan började i Köpenhamn med mellanlandning i London. Sedan bar det av mot LA - en flygresa skulle varit 11 h följt med en mellanlandning på 90 min. Att 90 min skulle vara knappt med tid fick veta efter att vi bokat biljetterna - för lite tid för att hämta bagage och checka in det igen. Detta var mitt största orosmoment inför resan, att inte få med sig cykel och bagage. Lyckligtvis flög vi in en hel timme och hade därmed 2.5 h i LA. Det var även en lättnad när vi såg att cyklarna var med oss till LA. Nu var det bara en flygning kvar - 6 h till Hawaii. Även hit följde cyklarna med! :) Hela resan tog oss ca 28 h.

Väl framme i vår lägenhet var klockan 21:00 men innan vi la oss tog vi oss en kort lätt löprunda för att få igång kroppen efter flygningen. Vi joggade längs Alii drive bort och kollade in var simstarten ligger - det gick långsamt och skönt, efteråt kändes kroppen kändes bättre.

Vi startade dagen med att simma på IM banan - vattnet var 28 grader och kristallklart och det var inga problem att simma utan våtdräkt - saltvattnet höll dig flytande! Först tog vi sikte på kaffebåten som folk pratat om sen simmade vi iväg en bit till ut längs banan. Jag njöt av varenda sekund av simningen idag - det är det inte ofta jag gör! Andra svenskar hade även sett delfiner och sköldpaddor på sina simningar - jag såg dock bara många fina fiskar. Delfiner och sköldpaddor får jag hoppas på nästa simning. :) 

 
Efter simningen checkade jag in mig - fick min väska, startnummer m.m. och så köpte jag på mig de sista sakerna till racet. Att vi är i USA märktes på incheckningen - det är bara några papper som behöver signeras inför loppet - 5 eller 6 st!

Vi hann sen bara hem och vila en liten stund innan vi fick gå in igen till Ironman nationsparaden. En lite kul upplevelse tycker jag som inte har representerat Sverige tidigare. Vi är 44 (eller är det 45?) svenskar som har kvalat till Hawaii - fler än någonsin! Heja Sverige! Härligt och kul att träffa flera av dem idag - men vi saknade några. Tack till Sten Orsvärm som fixat med matchande tröjor!

Klockan är nu 21:45 och jag känner mig helt slut i huvudet - jetlag och intryck, dax för lite sömn! Imorgon ska det bli en lite lugnare dag ifrån vimlet och lite mer fokus på träningen. Cykeln är monterad men behöver testas på bana och finjusteras lite.

Ironmanträning and småbarn - hur får jag till det?

Att träna inför Ironman är en utmaning bara det men att göra det med småbarn det är den riktigt stora utmaningen!

Foto: Jens Rydén

För vår familj har det varit en stor utmaning och mycket planerande då både jag och min man tränat inför Ironman i Kalmar detta året. Vi har 2 småbarn, en kille på snart 4 år och en kille på 1 år. Jag började resan efter födseln av vår 2:a son och valde då att ta hjälp av en coach, Camilla Lindholm, för att få struktur i träningen och ha största möjlighet att lyckas i Kalmar. Såhär i efterhand har detta varit mitt bästa beslut när det kommer till min träning. Trots att det har varit en liten stressfaktor att ha ett schema man ska följa så har jag själv sluppit tänka på upplägget och hon har lyckats lyfta fram mina starka sidor och bättra på mina svaga.

Så vad är hemligheten till att lyckas? 

Det är en STOR fördel om du har en man/fru/sambo/familj som är med på det du ska göra - annars kan det bli gnäll och tråkiga miner när du ska ut och cykla/springa/simma "igen". I början hade jag dåligt samvete hela tiden men allteftersom tiden gick så insåg jag att barnen klarar sig utan mig och det är bara bra att de får mer egentid med sin pappa ibland med. Samt att vi hittade en balans i när jag respektive min man tränade. Ibland får jag såklart fortfarande dåligt samvete men då får man gottgöra det på en mindre träningsdag och hitta på något kul. Att spendera tid med familjen är viktigt för mig så jag har haft svårt att lägga hela helger på träning - då har jag har istället anpassat träningen efter familjen. I många fall på helgerna har jag gett mig ut på tidiga cykel/löppass för att vi ska ha tid tillsammans på eftermiddagen eller för att min man ska få till sin träning efter det.

Sen går det inte komma undan vikten av att ha många runt sig som kan hjälpa till med barnen - min man är den absolut viktigaste i pusslet sen kommer resten av min familj och grannar som ställer upp! Utan dem hade jag aldrig tagit mig så här långt!

På vardagarna har det även då blivit många tidiga mornar - det är mitt framgångskoncept. Detta var väldigt svårt i början när jag ammade på nätterna, jag försökte då smyga iväg och det funkade ibland och ibland inte. Nu har jag slutat amma för ett tag sen och det är en befrielse att minstingen inte är beroende av mig längre utan att det räcker med pappa! :) Jag är ändå oftast tillbaka när de sitter och äter frukost.

Löparvagnen en av de bästa investeringarna! Båda våra söner har alltid gillat att åka vagn - ffa när det går fort - och därmed har jag alltid kunnat komma ut på en löparrunda även när jag varit själv hemma med barnen. Att träna tillsammans med barnen är alltid kul - detta gör jag nästan varje gång jag kör bålpass, antingen med barnen eller runt barnen - och de tycker att det är kul att avbryta en övning och "hjälpa till"!

Att få till långpass är inte alltid lätt. Vi har gjort så att i många fall när vi ska någonstans så har en av oss cyklat dit eller hem (ibland bara delar av vägen). Jag fick exempelvis till en långcykling mellan Skåne och Halland i somras när vi skulle upp till sommarstugan - mannen kom efter i bilen med packning och barnen. Det perfekta sättet att utnyttja tiden som ändå "slösas bort" i bilen.


Året som gått har varit påfrestande på många sätt: mycket sömnbrist i kombination med tidiga mornar med träning, dubbelpass, barnens aktiviteter, jobb och ta hand om huset med allt som kommer med det. I perioder har jag varit såå trött och bara velat lägga mig och sova men det kan man ju inte göra när man har två barn - då måste man kämpa på. Jag har nu 5 dagar kvar att kämpa innan vi åker till Hawaii sen när vi kommer hem ska jag ta mig en behövd viloperiod - jag längtar redan efter den! Men först Ironman World Championships Kona Hawaii!! ;)