söndag 26 februari 2017

En träningshelg för en triathlonfamilj

Om det är en utmaning när en ska träna inför Ironman vad är det då när man är två...

Både jag och min man (Crille) ska genomföra Ironman i Kalmar i augusti i sommar. Detta innebär att båda måste få till träning. Detta kan bli en utmaning när man även har två små barn att ta hand om, i vårt fall en på 6 månader och en på 3 år. Min man får till träningen under veckorna bra genom cykelpendling till jobbet, löpning på lunchen och simning innan jobbet. Självklart måste han även träna vissa kvällar men det går att få ihop bra. Min träning under veckorna har jag skrivit om i tidigare inlägg så det får ni läsa där. ;)

Nu ska jag skriva om hur en helg kan se ut när det är inlagt mängdträning för båda. 

Lördag
Denna helgen började med ett simpass för Crille på 90 min, när han kom hem så var det min tur och jag gav mig ut på en långlöpning på lite över 90 min. Väl hemma kan vi äta lunch tillsammans och sen var det dax för Crille att gå ner i källaren och köra 2 h och 15 min cykling på trainern. Därefter var det lördagkväll och mys med HELA familjen.


Söndag
Frukosten är viktig för mig så en lång frukost avnjöts med familjen och sen påbörjade jag mitt långpass. Först 2,5 h cykling på trainern följt av ett brickpass löpning på 35 min. Eftersom jag ammar vår minsting så blev det en liten amningspaus mellan cykling och löpning, samt klädbyte (det blir svettigt att cykla inne 2,5 h ;)). Lunch med familjen och så var det Crilles tur, 1 h cykling följt av 1 h 20 min löpning. Sen förbereda middag och mys i soffan efter det.


Så som ni ser det går att få ihop mycket träning för båda men den som inte tränar får umgås och leka med barnen själv, vilket inte är några problem men det blir en uppoffring av lektid tillsammans.

tisdag 7 februari 2017

Löpning första 5 månaderna

Löpning den sista och först tiden...

Sista löpsteget under graviditeten togs när det var 3 månader kvar. Första löpsteget togs 2 månader efter förlossningen. Så enbart 5 månader utan löpning men det är sällan jag har varit så sugen på att springa igen, taggade på att komma igång. Löpningen är nog disciplinen som är enklast att få till med barn, oftast sover barn i vagnen och de allra flesta vagnar går att jogga med. Däremot är det mycket som ska funka efter en förlossning innan man ska börja, jag hade turen att inte ha några komplikationer som kunde fördröja löpningen. Sen när det var dax att börja fokuserade jag på magaktivering och bäckenbotten i varje promenad och senare även när jag började jogga. Tappade jag spänningen sänkte jag tempot eller började gå, det gäller att lyssna på sin kropp i varje situation. 

Jag kunde ganska fort öka på distans och tid, från korta långsamma "intervaller" första 2 veckorna, till första sammanhängande 5 km och milen efter 2½ månad.

Sen kommande månad körde jag olika intervallpass en gång i veckan och ett löppass innan frukost på helgen. Några härliga löppass innan mannen och barnen vaknat och innan solen gått upp. Frukosten smakar nog aldrig så gott som efter en morgonlöpning. :) 

Senaste månaden har löpningen trappas upp ytterligare, mellan 3-4 pass per vecka i blandade former (intervaller, med barnvagn eller utan, sköna långpass och kortare brickpass). Jag blir själv imponerande över vad min kropp klarar redan efter 5 månader, exempelvis 15 km i 4:38 tempo, 13.4 km i 4:34 tempo och 7 km i 4:22 tempo (brickpass efter 2 h cykling). :D 

Löpning är min starkaste del i triathlon och jag gjorde ett för mig väldigt bra marathon i Kalmar Ironman 2015 på 3:37 (5:09 snittempo). Jag börjar dock tro att det finns en möjlighet att slå denna tid i år vilket jag inte trodde för när jag började med denna resa. Det hade varit väldigt kul att klarar löpningen på 3:30, det är mitt mål idag men det kan ju komma att ändras under resans gång, förhoppningsvis åt det lägre hållet. ;)  

måndag 6 februari 2017

Förkylningstider

Utmaning för småbarnsfamiljer, förkylningstider...

Nu har vi haft 2 förkylda barn i över 1 vecka, det började med hosta och snuva på Kit för 1½ vecka sen och för 1 vecka sen började Neo visa symtom. Natten mellan mån-tis och tis-ons var han så genomförkyld och näsan rann i ett så vi inte fick mycket sömn. Jag fick sittsova/vila för att han skulle kunna somna på mitt bröst och när inte det funkade fick Crille gå upp och ha honom i selen resten av natten, i tisdags från 02:00. Puh... Sen kom mina föräldrar (som är pensionärer) och avlastade mig torsdag/fredag så jag kunde vila upp mig. Vad skulle jag göra utan mina föräldrar, detta stöd är ovärderligt! <3

Jag började såklart själv känna av förkylningssymtom (på fredagen) när jag haft en snorig bebis på mig/i ansiktet i flera dagar och ffa sömnbrist. Jag fick i lördags hoppa över simningen som var planerad men har kunnat springa och cykla lugnt enligt träningsprogrammet. Som tur var hade jag återhämtningsvecka förra veckan så det var mindre träning och lugnare intensitet på schemat. Denna veckan ska jag däremot trappa upp träningen igen. Vi får se i vilken takt det blir. Idag har jag ingen röst, ingen halsont men ansträngda stämband så ska försöka vara tyst så mycket som möjligt idag, tur att stora killen är på förskolan (annars brukar det bli en del tjatande ;)).


Så idag kurerar jag mig med C-vitamin i mängder och te för att lindra halsen. Det står simning och cykling på schemat idag men simningen får jag hoppa över och vi får se hur det känns i em med cyklingen, Känns halsen ok blir det nog en lugn cykling för genomblödning men inga intervaller som det skulle varit. Detta är en småbarnsfamiljs vardag och när det gäller träningen så måste man vara flexibel och lyssna på kroppen och inte bli stressad av det. Träna det som går men inte heller glömma bort hur värdefull vila och återhämtning är.

lördag 4 februari 2017

Träningen efter förlossning...

Då har det redan gått 5 månader sen min pojke kom till världen och just nu är jag igång bra med träningen inom alla 3 disciplinerna.

Men hur funkade det under graviditeten och den första tiden efter förlossningen, det tänkte jag skriva om idag. 
Träningsbild 3 dagar innan förlossning

Jag kunde träna under hela graviditeten med justeringar längs vägen såklart. Löpningen, eller snarare jogg/lunk, kunde jag bibehålla fram till den 20 maj, inget snabbt tempo men ändå, 8 km i 8 min/km tempo. Cykling på trainern slutade jag med i ungefär samma veva, ett par veckor senare då det tryckte lite mycket på magen. Simning och gym var det som jag sen kunde fortsätta med in i det sista. Det sista styrketräningspasset innan förlossningen gjorde jag den 3 dagar innan Neo föddes.  

Månad 1. 
Nu var det dax för återhämtning och att komma igång igen. Första månaden följdes bara av promenader, gärna 2 långa barnvagnspromenader om dagen. Sen började jag med lite enkla styrkeövningar under barnvagnspromenaderna och den 25 september testade jag mitt första trainerpass (30 min lugn cykling).


Månad 2. 
Fortsatta promenader och styrkeövningar samt 3 trainerpass per vecka. När efterkontrollen var gjord började jag även simma 1 ggr/v. Simningen var svår i början tyckte jag, bålkontrollen/magstyrkan som inte fanns än gjorde det trögt att simma, nu blev dolmen min bästa vän. I slutet av denna perioden började jag även med löpningen, jag tog några löpsteg under barnvagnspromenaderna (ex. jogga 500 m, gå 500, jogga 700, gå 500, jogga 500). Jag joggade bara om det kändes ok att spänna magmuskler och bäckenbotten.

Månad 3. 
Cykling på trainern med zwift
Under denna månad fortsatte jag med styrka, promenader och simningen samt ökade upp intensiteten på cyklingen och löpningen, sprang milen första gången den 12 november (2½ månad efter förlossningen). Under slutet av denna månad började jag med coachning av elittriathleten Camilla Lindholm (som även hon fått barn precis efter mig). Jag kände att jag kunde behöva lite hjälp från ett proffs med upplägg då tiden kommer behövas disponeras optimalt för att bli redo för den långa ironman distansen på ett år.

Månad 4. 
I den första perioden med hjälp av Camilla började vi med runt 7 h träning i veckan och det kommer senare att ökas successivt. Det kändes nu väldigt motiverade att komma igång "på riktigt" med någon som har lite koll på mig. Trots att jag är bra på att motivera mig själv till träning så upplevde jag ytterligare motivation att följa ett schema som specialanpassats efter mig. Fokus kommer för mig ligga på ffa cyklingen då det är min svagaste länk inom triathlon.

Då kör vi!
Jag kommer gå djupare in på varje diciplin och vardagspussel i kommande inlägg. 

onsdag 1 februari 2017

Detta är jag, min resa från gravid till ironman på 1 år.

Det ska inte vara omöjligt att komma i form till Ironman distans efter förlossningen på ett år. Det var min tanke när jag anmälde mig till Ironman i Kalmar när det var 2 veckor kvar av graviditeten. Tjock och långsam var jag då men motivationen att ta mig tillbaka till den form jag var i 2015 när jag genomförde min första Ironmandistans var stark. Jag har ju gjort det förut så jag ska göra det igen. Det var en av de härligaste upplevelserna (förutom när jag fått mina 2 pojkar), euforin när jag springer över mållinjen och har genomfört 3.8 km simning, 180 km cykling och 42 km löpning. Jag vill känna det igen så nu tar jag mig ann en av de svåraste utmaningarna jag utsatt mig för. Att på ett år komma i form till Kalmar! :D

Jag är 29 år, tvåbarnsmamma till Kit på 3 år och Neo på 5 månader. Jag och min man (Cristian Nae) tränar båda triathlon och även han ska genomföra Kalmar 2017. Jag kommer därmed skriva en del om hur man får ihop vardagen med barnen och träningen för oss båda.


Målrakan på Ironman 2015

När jag inte är mammaledig jobbar jag som sjukgymnast på en idrottsskadeklinik samt forskar på korsbandspatienter och deras rörelsemönster. Jag har därmed en bakgrund och utbildning som gör att jag har lite koll på kroppens funktioner, begränsningar och vet vilka signaler jag ska lyssna på. Jag känner mig själv och min kropp ganska bra nu efter 29 år och träning har alltid funnit där i olika former.

Nu känner jag för att dela med mig av min resa, dels för att hjälpa mig att hålla motivationen uppe men även för att inspirera andra att ingenting är omöjligt, även för en vardagsmotionär. Jag kommer bl.a. skriva om träning, återhämtning och framförallt om pusslet i vardagen med två små barn.

Ironman 2015